Så ! nu äro våren kommen
herr Strindberg.

Ågust : Horan naturen ja,
visa återigen sitt liderliga sköte
som lägga upp sig för alla och envar,
och vad som komma af det
lär väl icke vänta på sig
i all sin köttsliga hunger och
andliga fattigdom.

Men man lätta väl lite
på förlåten ändå när det våras.

Ågust : Förlåtet kanske,
men aldrig glömt.

Han lär själv sagt en gång
att draga streck öfver sådant
som icke gå göra ogjort.

Ågust : Ett streck med frågetecken
i båda ändar,
vilket ställa frågan vari det börjat
och slutat,
medan lifvet är en repetition
i många akter
där intet ändras utom i de
yttre omständigheternas upplösning-
tillstånd framför arfvsyndens spegelbild,
däri Siri min lagvigda hustru
blifvit ett monster af det hiskeligaste slag.

-