Motivation är något roligt,
något som finns där när man ska göra saker,
något som spinner en vidare in på nya saker,
något som gör saker intressant.

Men vad händer när det försvinner och man hamnar i en svacka?

Kommer man ur det?
Kommer motivationen komma tillbaka?

Jag lånade tid av livet,
nu kräver livet tillbaka den lånade tiden...
Så livet utrotar en sakta, men säkert.

Först så tar dom glädjen,
låter sedan stressen komma in allt mer,
sorgen kommer med stora steg.
Nu börjar man tappa kontrollen av sitt liv...
Man vill dock inte erkänna det,
nej inte ännu.

Sen utan förvarning så tar livet ens motivation.
Nu blir allt krångligt, och man vet inte hur man ska göra.
Man kämpar,
men det känns inte alls lika värt det längre.