Läste en text idag som jag kommenterade.
Men min kommentar inspirerades av 
många andra texter jag redan tidigare läst
vilka för mig känts som om de vore
lite på samma tema
men som också minner mig en hel del
om det jag själv erfarit genom åren …

Kände bara när jag väl skickat min kommentar 
att jag också ville lägga upp den i redigerad form
som en egen text här på min egen sida
för att fler ska få läsa den.

Den är inte ämnad
att tala till alla som läser den
men jag vet att det finns rätt många
vilka jag känner borde läsa och ta till sig
den förmedlade innebörden …

Här kommer då det jag skrev i min kommentar
- i redigerad och rättstavad form förstås …

Kärleken ska inte vara
svår och tung att bära ...

... Den är inte menad 
att i huvudsak bringa
vare sig en själv 
eller den man älskar
till situationer 
vilka ständigt är 
fyllda av eller förstärkta
med tårar ...

Men ibland misstar vi oss 
och tolkar en situation
som om det handlar om
äkta kärlek under svåra omständigheter
för att inte benämna det som
under fullständiga omöjligheter ...

... Erfarenheten säger mig 
att det finns en del som inte 
förmår att känna 
den äkta kärlekens närvaro i sitt liv
i den situation de lever i
förutan att det finns
ett fullständigt omöjligt alternativ
som innehåller och bjuder på allt det
som de föreställer sig att
den äkta kärleken ska skänka deras känsloliv ...

Det vill säga för att kunna stanna kvar
i det som de redan har
måste de känna att de har ett faktiskt
och tillika jämväl tillgängligt alternativ

- Ett alternativ vilket behöver bekräfta
sin tillgänglighet från och till
för att bekräfta sin tillförlitlighet ...

Många kan uppfatta det som att sådana här
situationer och relationer,
det visar på en alldeles fantastiskt underbar
om än sorgesam romantik ...

... Men min erfarenhet får mig att över tid
se det som intet annat än något
som för alla inblandade parter
innebär en ren och skär tragik ...