Den var gjord
av seglet från
en optimist-jolle

Och höll i alla
Väder,täta som
otäta,även om den
blivit lite till åren
sliten

Bland spänningar
som ospänningar


Den person som privat
Råkat få syn på den
hemsydda mamelucken


Och skrattat åt den
råkade ut för hennes
upprörda känslo-bannor.

För det tillhörde minnet
av de lyckligaste Barndoms
stunderna i hennes liv

Då hon och hennes far
Styrmannen som omkom
i Atlanten,umgåtts tillsammans


Vid den lilla Hjälmareviken
med spännande sjöseglatser
och glädje-skuttande skratt



Men det kunde ju ingen annan
Veta,när hon inte upplyst nån
Därom

Utan bara bar det inom sig,
som sin egen hemlighetsfulla
Skatt.