Det fanns en gång en Läkare på mottagningen dit vi brottsoffer fick komma på besök och få en första så viktig medicinsk hjälp just bara för att skydda våra hjärnor mot den så fruktade.. ja det angrepp av..ni vet när man går på högvarv och är skräckslagen och rädd för våldsangrepp.. det där som händer i kroppen just då och som om det är så under en längre tid skadas hjärnan och det är därför Läkaren vill ge oss medicinen men ibland blir också läkaren skräckslagen av de skräckslagna som är på besök på mottagningen och då händer fenomenet att läkaren inte längre kan skilja på sin ångeststörning och på brottsoffrets ångeststörning och kanske inte ens det är en sådan störning som patienten lider av men Läkaren är i sin egen störning och därför får alla diagnosen ångeststörning och medicin och sprutor och allt möjligt.

Känns detta rätt?

Så då behöver vi en Läkare på fältet som tillhör området och som är specialutbildad och som klarar av farliga situationen utan att själv få ångest eller posttraumatisk stress.

Det är en farlig miljö
och i det räcker inte ett knapp tryck på larm knappen.

Inget blir bättre av att
Läkaren Diagnosticerar sig själv genom patienterna.

Risken är att brottsoffren blir slavar under sprutorna.

Men vad kan vi själva göra i den här farliga miljön?

Ska Polisen informera psykmottagningen om att nu kommer det brottsoffer från en farlig miljö? Och vara med och vakta offret så inte Läkaren behöver trycka på larm knappen? Skydda mottagningen?

Så löjligt!

Det är ju brottsoffren som ska skyddas,
deras hjärnor måste få vila sig, vi är inte längre vi.

Jag tror att allt förändrings arbete måste ske i närmiljön.

Vill läkare hjälpa så bör det vara en insatt Läkare
en som klarar av den här farliga miljön, militären.

(Idag blir det bara meningar som underlag till idé)