Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Begravningen (Novell)

Jag tittar på klockan en gång till. Gästerna hade börjat röra på sig. Ut ur vimlet fick jag syn på Katrina, som stod och pratade med Sam och Louise. Jag började röra mig emot dem men då kom hennes make Anders och anslöt sig till det lilla gänget. Jag vände mig tillbaka. Stod inte ut med honom och jag hade gärna velat prata med henne på tu man hand. Då såg jag Helene komma gående mot mig med en pappmugg i handen och ett leende som blev allt bredare. Hon kom fram till mig och gav mig en kram, var hon full? Hon beklagade sorgen och berättar hur nära hon och Sara hade varit, hon var verkligen en underbar person, så tråkigt allt detta, hon grät på min kostym och slutade sen krama mig och jag ordnade en servett åt henne, det stod några på bordet intill. Katrina och Anders kom fram till mig och Helene backade ett par steg och fortsatte torka sina tårar och det kom nya, verkade det som.

Vi beklagar verkligen, sa Anders. Katrina nickade. De pratade och beklagade lite och sen gick de. Hand i hand. Helene kom tillbaka, fortfarande torkande tårarna och sa att om jag behövde gå ut ikväll eller nåt så kunde hon ställa upp, vi säger inget till Kalle bara. Det var lugnt med mig. Jag fick ett meddelande på mobilen och var tvungen att läsa det. Det var min son, han var ledsen att han inte kunde komma. Alla visste att han var en missbrukare. Tabletter, hasch, kokain. Han var nån slags rockstjärna, nyligen hade tidningen skrivit om honom, han hade haft ihop det med någon fjorton-åring och gett henne kokain, hon hade hamnat på akuten och det var så det hade kommit fram. Min dotter kom och gav mig en kram, hon tittade på mig och började gråta. Jag tänkte fortfarande på Katrina. Hon verkade så lycklig med Anders. Men den där kyssen, för två år sen, sen fick jag reda på att min fru fått cancer.

Min dotter pratade med mig men jag försökte titta bakom henne och se om jag kunde hitta Katrina. Sen pratade hon med Helene. De gick i väg tillsammans och jag gick och satte mig i en fåtölj, den enda i rummet. Då kom mitt barnbarn gående och frågade om hon fick gå hem. Jag sa att hon fick fråga sin mamma. I handen höll hon en uppstoppad hund som ändå var väldigt smal och tanglig. Jag fick ett nytt meddelande, min son igen och han ville låna några tusen. Jag ignorerade honom.

Snart gick alla hem. En efter en. Min dotter skjutsade Helene hem till henne och de kramade mig och gick mot bilen, jag stod vid entrén och tittade på. Så kom Katrina. Hon tyckte det var trevligt att träffas, kanske jag ville äta middag nån gång med henne och Anders. Vad betydde den där kyssen, frågade jag men hon svarade inte och då kom Anders och de höll om varandra och det uppstod en pinsam tystnad, de tackade för sig och gick, han med högra handen om hennes axlar.

Jag gick in igen, hällde upp lite av bålen. Drack ur den lilla pappmuggen. Ensam igen. Skrev till min son att jag kunde låna honom pengar och swishade honom den summan på tretusen kronor han velat ha. Kunde nog glömma Katrina. Jag var lättad av allt det här. Cancerbeskedet. Döden. Hade slutat älska min fru på länge. Några år innan hon fick cancern. Vi slutade vara intima. Tror hon kände likadant. Hon kanske var lättad över att ha dött. Nu svävar hon väl runt där, känner till om alla våra hemligheter, känner till om det stora mysteriet döden. Hur det är. Kanske hon föds om, som någon från Indien. Med en röd prick mellan ögonbrynen.

Kanske hon föds om som en hund. Min son skrev och tackade för lånet.




Prosa (Novell) av Ung skribent VIP
Läst 50 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-05-19 22:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ung skribent
Ung skribent VIP