Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tiden vandrar

Som ljusets strålar sköljer fältets suddiga kontur,
så följer morgondagen av en annan.
Ett giftermål som ej kan få den värsta att bli sur,
men bladet vänder sida likt förbannat.

För då var då, och nu är nu, och klockan lyder regler;
att ticka genom alla världars väder.
Den vandrar utan brådska; under åska hissas segel,
som rustad med de varmaste av kläder.

Och överallt den vandrar lämnas färgerna baktill,
med vägen fram som alltid suddar stigen,
men vem vet vad som händer om vår tid kan stanna till,

för gladast är väl den som kramar tiden.




Bunden vers (Rim) av Marcus Johansson
Läst 54 gånger
Publicerad 2022-05-22 12:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marcus Johansson
Marcus Johansson