Stod bakom fotografen
som framkallade själar ur evigheten
frös när min själ kallades
till framkallningsbadet
och fästes på ett negativ

själlös irrade jag i livsskuggans dal
omgiven av fladdrande sjok
med ljudet från vedergällningsropen
vilka gnistrade som slocknade stjärnor
i en hamn bleknande av saltstoders vittrande

Blaserendum uppenbarade sig
buren av vätskors kemi och magi
och bakom den långsamt stängande dörren
framkallar fotografen min själ till reinkarnationen
för näste

En andning mellan död och levande
en brygga för själar i evigheten
ett ohört rop
från alla innan
till alla efter
där våra ögon möts
mina
och den efter
i ett smärtsamt ögonblick
då dörren till fotografen stängs

och är i alltets mörker