vingade väsen
under roströd sky
men ännu ingen örn
med svedda vingar

här och där
en lätt vemodig
kör lövsångare

över går'n
skränflygande
måsmödrar
i skatjaktstakt

solguldslek
på fjäderklädsel
ur lönnen hörs
koltrastklang

mjukt svänger bäcken
till vingflöjens dans
blågråkristalliskt kluckande
utsöndrar den frimod
och varaktig svalka

en skalenlig linje
harmonier balanseras
upp av kopplet sånglärkor
till så sirliga toner vädrar
eremitskogstrasten en serenad

bland ramslök
svalört och pestskråp
pickar bofinkar

någon satt sista stenen
vid en japansk damm
med djupröda hjärtelyktor
från vingbenvedbuske som
inramning

Två rödhätteviljor kivas
ekorre med trumpinnefart
vill springa åt hösten till
medan den andre finner
ro runt skogsandekoja

så fylls lugnet av
ett lekfullt kvittrande
när ladusvalor åter
sveper över tegeltak