Vi stod tillsammans på samma mark. Skakade hand och kom överens om hur vi ville bygga huset. Någonstans gick det snett, båda byggde väggar fast på olika sätt. Du byggde dina alldeles för snabbt, högt och upptäckte att mina började långsamt rasa, falla samman och blev rädd att dina väggar inte heller skulle hålla. Marken som vi köpt tillsammans började långsamt att fallera. Du hann springa iväg innan vi byggde klart hela huset. Där stod jag kvar och tänkte att jag är trött på att bygga väggar. Det skyddar mig mot regn och åska, men det släpper faktiskt inte solen in. Jag klarar mig utan din värme, men livet är lite finare när du lyckas tränga in dig igenom mina väggar och skiner vackert på min hy och trots att regnet nu faller över mig är jag glad att jag har slutat fly.