Hur ska man få folk att
inse och förstå att livet
är på fullaste allvar?
Livet är inte endast en
lek eller underhållning,
heminredning, sport, och
en blind och döv optimism.

Livet är på absolut allvar
och det kan ingen i det
långa loppet komma undan.
Döden existerar faktiskt för
en dag ska man dra sitt sista
andetag och kanske inse vad
gjorde av det enda livet.

Det gör ont att vara en vaken
och vuxen människa, och det
gör ont att älska som om
varje dag vore den allra sista.
Livet är ingenting man kan
tolka subjektivt och godtyckligt
för sanning är alltid sanning.

Livet gav mig redan som barn
en tung serie rungande örfilar
som det tog decennier att resa
sig efter och jag valde att inte
existera och då straffades jag
med en helt klart surrealistisk
psykos fullkomligt outhärdlig.

Vad ska man göra efter en sådan
förkrossande erfarenhet? Bli poet?
Varför ska vissa människor utan
att ha förtjänat det drabbas så
fruktansvärt hårt och grymt?
När ska den här världen vakna?
Vakna och inse att livet är på
fullaste allvar och att det inte
finns någonstans att fly och
att ingenting någonsin är för sent.