Går där i spåret eller kanske halvspringer är väl mer rätt beskrivning.
Känner väl då att mitt livs bekymmer inte är större just nu än att hålla koll på rötterna som blottas mer för varje dag.
Rötter som blottas tänker jag, tankarna börjar fladdra doften från dom soluppvärmda tallbarren letar sig in i mina tankar.
Tänker på alla varma sommardagar man som barn i stort sett levde på stranden.
Föräldrarna skulle bara ha just vår plats förövrigt absolut den bästa så va det.
Upp tidigt iväg hela högen, var vi alla som skulle med så var min naturliga plats som minst i familjen längst bak i kombin bland kylväskor madrasser o filtar.
En skön plats ifrån småtjuriga morgontrötta syskon.
Där man kommer ur gläntan kommer doften.
Solvarma tallbarr i världens då finaste sand en näve i din hand som sakta får rinna genom dina fingrar.
Snabbt i badet innan frukost med kokta ägg och hembakta rågkakor.
Man lägger sig en stund efter frukost man kan inte bada direkt då kan man få kramp säger mamma. Förstår ju idag att det var hennes stund att få det lugnt utan att hålla koll på oss i vattnet. Då kommer det transistorradion spelar sommar sommar.
Säkert inte många sommarprat mina små öron hörde på den tiden.
Men förmodligen ändå vid sidan om format mig en del till vad jag är idag.
Tänk bara att ligga på filten i sanden med huvet nerborrat i badlakanet.
Inte titta bara lyssna på sorlet som sprider sig så lätt vid vattnet.
Varje gång tallbarrsdoft når mig så är jag tillbaka på stranden.
Ett fallet barr stärker banden i mitt liv.