Varför gör jag mig så liten, så gömd?
Samtidigt som jag förväntar mig att vara stark.

Jag förväntar mig att inte gråta när jag slår mig,
att vara stark när jag berättar om stormen i min själ.
För jag mår inte dåligt, det bara regnar lite.
Det bara regnar lite..
Jag bara drunknar i ett oändligt hav, där vattenfyllda lungor hindrar mig från att skrika, där inte ett endaste löv kan visa mig vägen.

Men jag mår bra. Jag är stark. Jag MÅSTE vara stark.