energitjuven

pratar bara för att höra sin egen röst

kanske åldern, ensamheten, bitterheten


jag har stått ut

lyssnat länge och längre ändå


inget syre kvar i mig

jag töms på energi


men


när det oförlåtliga sades

om "dödens glädje"


när min mamma var svårt sjuk

nära att dö


att hon som levt ett så hårt liv

var det bättre att få dö


få vila ifrån allt

min mamma


mamma är ändå  alltid mamma

oavsett de duster man har


min mamma klarade krisen

hon blev frisk


hon dog inte

hon lämnade mig inte


energitjuven undviker jag nu

jag bearbetar fortfarande den "vänskapen"


en vän har lärt mig att man inte ska

kasta pärlor för svin


jag tar hennes råd till mig

särskilt nu


inga fler pärlor från mig

inga fler energitjuvar


jag räknar noga mina vänner

kanske de är få


men de ger mig styrka

de ger mig vänskaplig kärlek


de ser mig

och jag ser dem


tack för att ni finns