(bakom en motorled. ..)
"Till det försvunnet försumbara. .."
Urbanismens
Dramaturgi
sliter sönder
sina sommardäck
Inuti avkrokens
halvt bortglömda
grusvägar
Vattenpussar fyllda
av nattens regnande
Hängivna spretande
Ormbunksbuskar
Ogenomträngliga
Slysnår.
Nedfallet stormvirke
För länge sen
Så skriker Spill kråkan
att det blir mera regn
mera regn. ..
I det bortkomna lever
ännu livet i en över
-given fattigstuga från
Förr som blivit till en
Hembygds förenings
lilla skötebarn med
sina solkiga fönster
Som skall putsas upp
inför Nationaldagen
Och en förfallen post
-låda står på sin rostiga
Stolpe
Så mycket stilla tid och
frid det alltid finns i
det bortglömda som
glömts mitt i nutidens
Brådska. ..
Och tänk så skönt det
ibland känns att få
vara alldeles liksom
bortglömd från omöjlig
-hetens krävande krav
Och rymma in i ensamhetens
gemenskap bland vajande
Hundloka. Plommon snår
och en Zinkhink som inte
längre behövs
Och bara känna ett
behov att fylla upp
sin egen susande
överlevnad
I ett landskap fylld
av vandrande moln
sol och skugga
Mitt i en bortglömdhet
Som inte längre
söker något svar
Utan bara fridfullt
finns där kvar.