Halstarrigheten jag saknar
den hos vissa människor

Som ängsligt ser sig om
där de rör sig mellan
husfasaderna

Och medelmåttigheten
som alltid/aldrig är det
samma som ordet lagom

Och de Bombastiska
människo-typerna

Varför kan aldrig de
lära sig vara lagom?

Utan ständigt måste utsätta
sig själva och sin omgivning
för deras egna överdrifter


Jag önskar ibland jag kunde
förvandlas till en Piljägare
från Amazonas som skulle
vandra in i nuets modernitet

Och visa att måttfullhet med
sunt förnuft verkligen kunde
leda till ett mer harmoniskt liv

Men den personen hör ju
inte hemma här i den intellekt
-uliserade civilisationen




***

Nej egentligen önskar jag
att jag kunde födas i mitt
Nästa liv som en kolibri

Flyga omkring och suga
Nektar från en massa
blommor utan att veta
Namnen på dem

Bara känna efter känslan
av allting- det skulle vara
så mycket lättare att leva
då-med små ögonblick
i sänder.

Som en juvel glänsande
flygande avatar i en
fantastisk sagovärld.


Utan att behöva bry sig
Om skulden-den eviga
skulden-från kommande
räkningar b.l.a.