Tanten med vitnande hår

och riktigt kritvit kavaj

matade mörka duvor

och dylikt vid dammen

redan då urgammal

undrar jag idag var hon finns

i sina nästan gredelina glasögon

med konstant, erfaret skratt

bjöd hon oss

omedvetet

sitt guidande

likt anspråkslösa strofer ur

idéhistoriska boken du bar

bland seriösa klossar

i liten ryggsäck

ihop med ett uppstickande, nybakat bröd

som kom väl till pass

inför andliga änder

vid gudomlig lekamen

den damen såg oss

spontant som ett par

i tänkbar kärlek

medan jag stirrade mig

blind på din äldre belägenhet

som jag numera skulle

uppleva avsevärt yngre

medan det tredje ögat

öppnar sig mot ljusnande hjässan

liksom bokens pärm

ruvar på en lucka

till gåvans ask

vari guldnyckeln återfinns

från min döda mästare

kanske de tre vise männen

i en kvinnas skepnad

nedanför små bergknallar

på utvald bänk

sitter inga flamingos

medan aftonens majsol

svedde våra mänskliga vingar

som om livet befann sig

redan i juli

ja, skulle då ha hoppat över

junis gnistrande sörja

av nervös förväntan

dess skränande allsång längs

ensamhetens vattenringar

som jag först behövde

skapa ordning i

och alltjämt gör