Skriva om en död kamrat
är att som Orfeus gå ner
i Underjorden
för att hämta densamme

Lägga pennan och sluta anteckningsboken
är att se kamraten sjunka tillbaka
ner i Hades

Att högläsa sina dagböcker
är psykoterapi
Att ta sig i häcken; fysioterapi

Att föreställa mig hur något ska bli,
men veta
att det alltid blir något annat;
att se mig själv
upprepa mina svårigheter,
men inte kunna behärska
vad mig anbelangar

Att vara trött på slamret
i intellektets fångstgrop
där beteendenas löpandebandsloopar slingrar
som parande ormar

Hästarna och katten har det enklare;
måste varken bevisa
eller avfärda

Orterna ligger på rad
för en textljudkomposition

Kaffet kallnar medan jag blundar

Lyssnar gör jag,
till små bubblande eruptioner
långt inne i kroppen
och tinnitusens buller och pip

Klockan är alldeles för lite

Kroppen gör sin ridderliga plikt
längst ut på sin årsbasis

Man borde inte vaka
när gryningen slår ut
Man borde ligga tyst omkull
när dagen står på lut

Man borde inte slarva
med dagens röstresurs
Man borde vara uppmärksam
på timmarnas diskurs

Men göra slag i saken
är ändå vattentramp,
och drunkna ska man i alla fall
i änden på sin tamp