Så fick jag ännu en dag
helt utan extra kostnad. Och solen bränner
fåror i mitt åldrade och förfallna ansikte.

Alla skador och krämpor
jag ådragit mig genom åren protesterar
när jag snör på mig vandringskorna.

Även när jag reser mig svartnar ögonen.
Nu vet jag vad mormor pratade om
när jag var barn. Ohälsa och vanmakt.

Brutalitetens signum som ser om mitt hus.
I ett liv utan sällskap och rotlöst.
Jag ser landsvägen under mig gunga.

Gå vidare till undersköna platser
för att dra in ungdom och livsglädje i mina lungor.
Förgäves!

Detta skulle jag alltid tänka på.
Konsten att bli gisten. Och bitter död
Alltid bitter död.

Men du vet
att vakna behöver vi aldrig somna in.