Ibland behöver jag vända ut och in på mig

min tillvaro

Se mig själv utan undanflykter

Jag har häromdagen haft en av de lyckligaste dagarna i mitt liv

min yngre dotter gifte sig

så nu har jag fått följa båda till deras nästa fas i deras liv

den glädje och lycka jag finner i mitt hjärta

gör ont men på ett bra sätt

Jag hade så gärna velat dessa ögonblick med mina föräldrar

att de fått se sina barnbarn gifta sig

se hur underbara de är

allt de uppnått

på egna ben

av egen förmåga

deras underbara makar

män som verkligen förtjänar att kallas män

empatiska, omtänksamma, engagerade, jordnära

förebilder för hur män borde vara

Lyckliga stunder som dessa skulle jag vilja ha någon att dela med

jo, jag delade deras stund och var med i festen

men när jag kommer hem och stänger dörren

möts jag bara av mina saker

ett tyst hem tills jag sätter igång TV'n eller musik i datorn som sällskap

Denna känsla av rotlöshet, oro i kroppen, saknad av tillhörighet

ensamhet, känslan av att inte känna mig hel

Det är en tvåeggad sak i tillvaron

vill jag vara ifred får jag det

men vill jag dela något är det lite .... tuffare

bristen på beröring

någon att somna intill

vakna upp med

åka bort med

bara längta till

det är en tomhet, svår att beskriva, svår att skjuta ifrån sig

det går att fly i stunder, genom att spela spel, göra saker

men på natten liggar jag ändå där

ensam

undrande över vem jag är och om det bara är jag som känner så

det är lätt att vilja tycka synd om sig

bli bitter

dra en offerkofta på sig

det är det sista jag vill

jag vill bara känna mig mer levande

min fåfänga vill få bekräftelse

som man, som någon speciellt utvald för någon

vill känna samhörigheten

Jag hade den unika uppväxten jag hade

den var säregen

men jag känner till väldigt lite om min släkt

hela mitt liv har jag sökt anknyta till människor

fylla tomrummet inom mig

Det är en resa som jag fortfarande inte vet vart den leder

men jag önskar jag hade mer vett och kunskap

så mycket jag skulle vilja veta och kunna

så lite jag vet och kan

denna rotlöshet

som får mig att göra dumma saker

mot mig själv

mot de som vill hjälpa mig

just för att jag inte vågar tro på någon

inte helt

inte fullt ut

en ständig känsla av att vara på flykt

sökande en trygghet

allt jag vill

är att få slå rot och växa

bli den jag är ämnad att vara