Tänker sömnlös om natten
och som i dvala om dagen
på solen och månen
som vore det
att be till min gud

när gråhetens vindar och skyar
om dagen och natten
svävar dystert och kväver

mig och det hopp
och den glädje
som klarsynen kräver.

I min väntan på skingrade
moln och tankar

ser oseende stjärnor
under mina ögonlock
en okänd lätta ankar

för att ta över min seglats,
för att bida barmhärtigt därvid

i kraft av sin styrka
min tid.