oförlåtligt att älska
det fjärran är
utom räckhåll

den ouppnåeliga famnen

nåden gäckar den svage
han värker men räds mötet
längtar hemligt det sköna
så starkt
så ohämmat
att själen flyktat
på drömmens vingar
dit där skapelsen andas in och förtär

öga mot öga
är det för de utvalda
de förutbestämda få
lyckan att kärlekens druvor smaka

sådan ynnest dog de för
de skuggor tiden svalt
i glömska lever de vidare
tomma skal
utarmade på hopp och tro
ändlöst famlande
efter en väg tillbaka