så lämnade vår älskade vår
likt en begravning
blommor och sånger
i Sveriges alla skogar och snår
ditt slut är lika vackert
som din början gav färg åt oss
och
vi tar lärdom som om det vore nytt
och man får
blomma ut
livfullt och stort
från skör och kall
bygg färg och ge blom
och en sen kväll i maj
kanske får vi skåda
med dina syreners lila låga
en stulen kvist att flyktigt dofta?
lila blom tar vid och om
i djupa andetag man finna ro
rå för dina känslor så kan du
släppa loss och blomma ut
en lång sista gång
för i år
vi behöver inget förlåt
ingen räknar med att du ska blomma
stillsamt, ömtåligt och ljuvligt
så som du har gjort
varje dag och varje gång
en sekund i sänder
i solsken i månsken
sluter man ögonen och känner
livet återgår till källan
i djupa andetag kan du finna ro
ingen som blommar så lite
blommar någonsin för sällan