Tofflorna låg på golvet intill sängen. Hoppade i dem och traskade iväg till köket i soluppgången. Det sken så vackert. Jag var hänförd. För första gången på länge sedan DET hände. DET.

Han hade sagt hej då med ett sms. Förberett allting, brutit kontakten tvärt. Jag respekterade det. Respekterade honom. Jag avgudade honom. Jag trodde han ville vara vänner åtminstone. Nu fanns inget. Kvar.

Soluppgången påminde om mina undanträngda känslor. Jag fällde en tår. För jag ska klara det här. Även om jag drömt att jag och han skulle återförenas i himlen. Undan all smärta och sorg, där skulle allt funka. Så kom en till tår. Det var dags att släppa in det riktiga ljuset, det riktiga livet. Här just nu...

...

En ny dimension öppnade sig. Nya stjärnor fick namn. Verkligheter förändrades. De själar som skulle förbindas på jorden omgrupperades. Ljuset speglades i fler angränsande galaxer.