Att sväva på poesins vingar
är att en stund förglömma
den oro som ofta betvingar
glädjen som får oss att drömma.

Det är märkligt hur orden kan bli
vardagens givmilda tröst
känslornas dans är att vistas däri
långt ifrån svårmodets röst.

När dagen känns lång och grå
kan man fly den med orden,
ljuvt är att skåda himmelen blå
i ordets makt är jag vorden.

Visst är det skönt att skåda
även om man inte förstår
vad som i hjärtat får råda
när man en annan rymd når.