Nymånens skära

var inte rosa

var mer som en blyg mimosa

där den smygtittade

på världen i dagsljus

kanske var det ljuset

som gav den mod att växa,

att synas i kvällningen,

låta en ryggrad i vardande

anas?

nu är nattmörkret så tryggt

att magen får puta

medan ryggen åldersrundas

på vägen till den stund

då månen än en gång

är gammalblivet  trind,

modig nog att ljus och klar

sprida strålglans i jubel

över oss små mänskokryp

som älskar månens budskap:

var inte rädd, var stund är ny

i himlens sky och på jorden

2022-0609  13:19