Jag hade på mig min finaste kostym. Nyrakad. Nyfriserad. Strosade nedför Avenyn glatt nynnande på Sommaren är kort. Solen sken och vårvärmen flirtade med tidiga sommarvindar. Mötte sommarklädda människor som strömmande förbi mig med lätta leenden och glittrande nyfikna ögon. Lukterna av varm asfalt, dammig stenbeläggning, lunchmaten från uterestaurangerna, svagt knappt förnimbar pulserande cigarettrök, en närmast eterisk havsbris, svettantydningar från upprymda människor och förhoppningsfull grönska följde mig och karaktäriserade omgivningen.
Såg mina vänner utanför rådhuset. Glatt vinkande och upprymt skrattande tog de emot mig. Lika uppklädda i sina finaste kläder som jag, lite spända och nyfiket förtröstansfulla inför mötet. Solen glittrade motljusvackert i hårstrån, en aning av varmt solnedgångsljus spräcklade dansande skuggor på vägg och mark. Lätta beröringar mellan vännerna, en klapp på axeln, en smekning på armen, blickar av samförstånd och kärlek vänner emellan. Blygt flirtiga antydningar, trevande komplimanger flyktades mellan samsynsattraherade tankar och sökande individer. Ett tryggt vänners sorl blandat med stadens själ och lukter buret av vårsommarkvällens varma omfamning.

Plötsligt stod den där och världen tystnade.