Ibland flockas timmarna
tätt
i den norrländska juninatten,
i det bakvända ljusets hallucinogena flöde,
intensivt inande
i medvetandets camouflerande flor,
glest hopsytt
av tankfulla fåglars minnesfragment
i vida myrmarker,
på vars tunntallsholmar
ute i gungflynas otillgänge
dova noder av tid känns vibrera,
i vortex av inåtvändheter,
i mänskligheten speglat
i det koncentrerade barnet med sin spade
på sandlådskanten,
djupt under farande sommarmoln,
tankar pyrande av sig själva
i Kosmos cerebrala tidsmaskiner

På servicehusen i centralorterna
svävar tiden flyktig och tunn,
behagligt utblandad
som homeopatins bot;
kropparna spindelnät
av gamla årgångars magiska sifferserier

Liven öppnar sig och sluter sig,
behagligt benigna i det bortre,
i alltings andning
som omärkligt upphör
i soluppgång
och myggornas dans