Hittade hem och kom rakryggad in genom dörren
Kastade kepsen på byrån och stegade fram till bordet
Din lilla..

Skrämd
Med knäna under hakan
Gömd under bordet som tak i min lilla värld

Leran lämnade spår efter dina stöveltramp
Jag såg tydligt mönstret från där jag låg

Kniper ihop och stänger av allt som flyter i mig
Håller andan och stillnar
Det ringer i öronen och allt svartnar

Vaknar i färger

En bris får mitt hår att bölja
Jag andas in för första gången på länge
och kroppen fylls likt en ballong tills jag spricker
Tusen och åter tusen små spillror av mig
skingras i rymden
likt stjärnor

Nu kan du inte nå mig
Jag är onåbar
Om du tittar på mig så bländar jag dig
med min stjärnglans