Rautasats-eila
Klagomålen föll
på sitt eget gnäll
Nu växer det Kvanne
där tillfälligt istället
Och hon som kände
sig så ringrostig
Har fått några små
Diamantkorn att bära
på det egna fingret
Och tvillingar i magen
Har det konstaterats
Av den utländska
Prospektören och
Utbildade geologen
Som bosatt sig där
Invid kommande
Gruvhål o bröllop
De kommer alla
att bli mera rika
Än besvikna
Har han lovat henne
Men det känns ändå
Konstigt på nåt vis
Att ha övergett generationers
Överlevnads-sätt
Mot någonting som
Hela den kommande
okända framtiden
behöver tillfälligtvis
runtomkring Världs
-klotet:jordiska metaller
Genom att gräva ett stort
Slukhål i hennes egen
enda föreställnings värld
Där tyvärr jojken och renen
Får flytta på sig o ge vika
För motorbuller,maskinslammer
och underjordiska sprängningar
Men hon bär ju ändå livet
I sin mage+några gnistrande
Stenar på en ring
Med en man som älskar henne
och står vid hennes sida
Det får väl ändå duga
med det
Men när Norrskenet
Flammar på himlafästet
Känns det ändå som
nån
liten slags besvikelse
Tänk att en sån som hon
aldrig får nåt gratis här
i världen, utan alltid
Måste ge och släppa
Ifrån sig en bit av sig
själv,för att kunna gå
vidare i nuets tillvaro
Det verkar tydligen
vara hennes ofrån-
komliga öde,här i
livet?