Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rautasats-eila



Klagomålen föll
på sitt eget gnäll

Nu växer det Kvanne
där tillfälligt istället

Och hon som kände
sig så ringrostig

Har fått några små
Diamantkorn att bära
på det egna fingret

Och tvillingar i magen
Har det konstaterats

Av den utländska
Prospektören och
Utbildade geologen

Som bosatt sig där
Invid kommande
Gruvhål o bröllop

De kommer alla
att bli mera rika
Än besvikna

Har han lovat henne

Men det känns ändå
Konstigt på nåt vis

Att ha övergett generationers
Överlevnads-sätt

Mot någonting som
Hela den kommande
okända framtiden
behöver tillfälligtvis
runtomkring Världs
-klotet:jordiska metaller

Genom att gräva ett stort
Slukhål i hennes egen
enda föreställnings värld

Där tyvärr jojken och renen
Får flytta på sig o ge vika
För motorbuller,maskinslammer
och underjordiska sprängningar

Men hon bär ju ändå livet
I sin mage+några gnistrande
Stenar på en ring


Med en man som älskar henne
och står vid hennes sida

Det får väl ändå duga
med det

Men när Norrskenet
Flammar på himlafästet

Känns det ändå som
nån
liten slags besvikelse

Tänk att en sån som hon
aldrig får nåt gratis här
i världen, utan alltid

Måste ge och släppa
Ifrån sig en bit av sig
själv,för att kunna gå
vidare i nuets tillvaro

Det verkar tydligen
vara hennes ofrån-
komliga öde,här i
livet?






Fri vers av Sefarge VIP
Läst 89 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2022-06-11 20:35



Bookmark and Share


  Monica Lindgren
Instämmer som vanligt med Lena. Norrskenet finns kvar, men jojken, renarna får hon undvara. Sveriges indianer kan man väl kalla samerna, som så ofta fått stryka på foten för oss!
2022-06-12

    Lena Staaf VIP
Vad är lycka? Den privata lyckan blir nog inte fullständig för den som gråter över sin hembygds förstörelse.
2022-06-11
  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP