Med disciplinerad moral och yrkesetik
av samvetsgrann rättspatos finns inget
utrymme för humor.

Det är den torra sanningen om den
alltmer påtagliga verklighet som ound-
vikligen närmar sig när poliser nödgas
anmäla egna ledningen för tjänstefel
för att rädda polisens ansikte,
men med överhängande risk bli av med
jobbet.

Skall man väcka sensation i ett rättsfall
som drar alla överklass-slynglar vid en
juridisk fakultet vid näsan som själva
mest hamnat där pg av sin klasstillhör-
ighet och inkompitens framlägger man
sådant material som odiskutabelt visar
var rötan och mögglet sitter.

Men det är klart försöker någon visa
sig på styva linan med ett rättsskaffens
ädlaste uppsåt hur ärligt och avslöjande
det än må vara förvanskas det genast
för att skiten inte ska bli offentlig,
för om de som inte är utan skuld skulle
kasta första stenen blive det alltnog ett
djävla stenkrig utan like.

Följdaktligen kan man inte låsa in alla
människor som ännu inte ertappats
för något olagligt även om så vore för
vem skulle då låsa in den sista av alla
människor om han inte låser in sig själv.

-