Känslan av höst låg tung över mannens sinne när han sakta bromsade in bilen på landsvägen som för blott en stund sedan känts ändlös. Bilens blinker sjöng i tystnaden när den steg av från landsvägen och in på den igenvuxna grusade leden. Verktygen i verktygslådan skramlade i bak när tribut krävdes av bilen när den sakta sökte sin väg framåt ty omgivning tycktes vilja neka fri passage. Grenar smekte till en början bilen men snart övergick det till våldsamma klagomål då lacken blev omgivningarnas tribut under dess studsande framfart.
Mannen svor högljutt när en svart kråka kom från ingenstans och ofrivilligt kysste vindrutan med kraft. Den lämnade spår efter sig när vindrutetorkarna bestämt föste den åt vägrenens stillhet. Dock kunde ingen undgå kråkans anklagande blick när den passerade i ögonhöjd.
Med en rysning av obehag försökte han glömma synen och drack det sista av kaffet som kallnat för länge sedan, smaken vann inga priser med förhoppningsvis fanns det ändå koffein däri. Tankarna vandrade till torpet som väntade honom vid vägens slut. Det var äntligen hans och han såg bara möjligheter trots att såväl familj som vänner avrått honom. Förvisso var han inte verktygens mästare men han visste att han slutför vad han än påbörjar.
Vilket lyfte humöret och snart trummades det på ratten till en tyst melodi. Något som i sin tur fick honom att skratta åt sig själv.
Under tiden och till en början väldigt försiktigt så övergick växtligheten runt vägen från vildvuxen urskog till en allt mer välordnad björkallé. Om den var frambringad av natur själv eller av mänsklig inblandning gick inledningsvis ej att avgöra. Men den bar på en inneboende styrka som blott står att finna i generationers levnad. Björkarna viskade men han var ej redo att höra vad de försökte säga honom. Istället lyssnade han till vägen som förde honom till torpet, det anades först i fjärran men snart tornade det upp sig i all sin forna prakt inför mannen när han andaktsfullt svängde in på den gamla gårdsplanen. Han hälsades av ett skuggspel från träden och blott en vindens nigning från den härjade repstumpen som övergiven hänger kvar intill veven på den gistna gamla brunnen. När tändningen slogs av tog tystnaden över, omslöt honom för en stund innan han efter ett djupt andetag klev ut ur bilen.