vi sitter och skrattar åt
ingenting för vi är just ingenting och
nere och uppe och just i mitten och
just på kanten till någonting men vi stannar
och är ingenting bara för
att det är så mycket lättare att vara obeskrivlig

jag är glad för ERAN skull men inte glad för eran SKULL


och himlen är sådär dimmigt grå och luften är så
där luddigt tjock så man kan
fluffa ihop den till ett
virrvarr av sockervadd och sluka
den med våra gigantiska munnar som har
sagt alltför mycket och alltför lite när
det bästa borde vara bli tystnade
för alltid bli hängda som hänga gubben strävandes
efter nästa bokstav i våra liv när
vissa människor inte ens har något ord att stava till


men vad händer med drömmarna som inte uppfylls
som blir kvarlämnade i containern
bland ruttnande känslor och krossade hjärtan
vad händer med munnarna man aldrig fick kyssa
och händerna man aldrig fick hålla
människorna man aldrig hann ignonera
och skämten man aldrig hann skratta åt


och vad hände med oss
vad hände med mig
ta mig tillbaka till jorden
ta mig tillbaka till doften av regn
och kyssar som smakar som gröt

lär mig hur man skrattar sådär fint
som du gör lär mig hur man får falska ackord att
låta så bra lär mig leva de säger att
man aldrig glömmer det man en gång lärt sig



vad fel de har