I livets ljushav ritar blickar rov

Där fyller de spår av kända sus

Jag tänker när jag ser alla väsen

Jag, själv ett väsen, en kvinna 

Jag tar mig själv i ett tungt lopp

Ögonen ler lidelsefullt 

Själen skall anammas strax

Vi skall inte sörja tiden som gått 

Vi skall följas och glädjas av hundra år

Vårt träd i blickarnas brännpunkt 

En supermåne i våra ryggar och jag..

...Jag är ung, minst tusen år