Gråten finns där precis under ytan 

Hänger på en skör tråd 

Som hotar att brista när som helst 

Men ännu klamrar den sig fast

Och jag sväljer gång på gång

För att inte visa en enda tår

Att hålla rösten stadig är svårt

Men jag har tränat den konsten 

Sedan långt ner i tonåren 

En vana som hotar att sänka mig

Trots det kämpar jag emot

Med näbbar och klor

Var gång gråten vill nå ögonen

Av rädsla för att störa någon

Med min oförmåga och gråt