besöker ett hus
ur minnet in i verkligheten
en lukt skrämmer mig blind
ett ljud förlamar kroppen
råa skratt målar blåmärken
som dansar över min kropp
förnedringarna är som liksvepningar
av törnekronor som driver unket blod till marken
minnena kväver mig
när de kommer förpackade i brutna livsstycken
av lukter
smaker
som vomerar känslor
från stulna barndomsår

stapplar ut ur huset
ångestlåser minnen
från verkligheten in i hjärnmörkret
och ler ansträngt oberört
mot en värld
så oskyldigt blå