Här på berget där vi bor tillfälligt flyger tornvingarna ut från takåsen och in i det okända blå. Vi sitter tysta i kvällningen och betraktar dem medan de flyger runt och över våra huvuden. De tävlar med varandra om vem som dyker djupast och vem som kan flyga djärvast. Verkar helt ovetande om var gränsen går. Eller att vi två sitter här och ser på. Och härifrån terassen, kan inte heller vi skilja på vad som är hav eller vad som egentligen är en horisont.