Havet oberört
men ändå berört,
nästan upprört -

vågvackert slår det an
mot utnött strand
och klipporna intill land.

Där flockas fåglar,
men nu människor istället,
utsträckta ockupanter
på de döda snäckornas sand,
där tången nyss gick iland -

Och solen
längs molnens kanter,
mellan regnskurar
i någon mån
till och från.