Lundell sjunger om Dylan Thomas och det börjar bli sommar på allvar nu jag har mina gamla vinyl skivor samt böcker i drivor så jag klarar mig länge nu.
Visst jag drömmer om tvåsamhet men det känns mest som ensamhet.
Vad hände med alla geniala destruktiva män Kerouac, Rimbaud som redan nämnda herrar. Är det kärlekens törst som bränner så underbart men ack så obarmhärtigt.
kampen hoppet och drömmeri lever hårt här blommorna har slagit ut fälten är gröna himlen och klarblå och solen bränner.