Och finns det någonting mer berusande i denna värld, än att se dyrkan i hans ögon?
Allting, allting blir obetydligt med hans händer över min hud och inget, inget spelar längre roll. Doften av honom, i sommarnätter och vinterkvällar, pressar mig ned på knä. Hans närvaro har tagit över mina synapser.
Underkastelse.

Låt mig binda min existens till dig,
låt mig ge dig mitt liv, min själ.
Han är allt det där som bryter upp mig inifrån, fullkomligen blottar vartenda minne och kärnan av min själva essens. Han sliter alla mina försvar i bitar, fräter bort min fasad tills jag är övergiven, utlämnad och blottad i min egen nakenhet. Jag hade aldrig en chans. Hans röst, hans ord antänder marken under mina fötter och för honom brinner jag som en fyr.

Kom hem älskade. Kom i min famn.

Och av alla lögner jag lekt med, av alla fantasier jag spelat upp framför mina ögon i mörkret är den med dig och mig min favorit. Luftslottet som aldrig ens funnits.
Vi är så vackra tillsammans älskling. Natthimlen skulle buga sig inför oss i förundran. Blekna inför vår strålglans.

Och du skulle ha avgudat mig hjärtat. Men du var för feg.