Vandrande nattfjäril
smög sig ut på öppet vatten
som om jag inte sett, hört eller vetat om.
Kittlande som dess vingar över
naken hud.
Aldrig så tillbakadragen som
att osynligt synas.
Behagligt medveten om
beröringen efteråt.
Den stilla sommarkväll i sitt vackraste
av silkeslen.
Doften av din närhet.
Sakta ebbar ut.
Som om det aldrig varit flod.
Jag byter några ord med havet.
Hon lovar ingenting.
Men säger sig.
Att alltid.
Stanna.