Gud! döden surrar som ett bi, jag tror jag blir galen.
Gör himlen upp och ner.
Ett organ som föder skymning, åh gud, när jag inte ens kan sova,
så, med dina svala fingrar mot mitt bröst.
Och slutna ögonblick i varje stänk av speglar. Älskling, som var vi.
Vill inte ha nån mer, nån annan, nån annandag fri, gud.
Bara dig, med plast och termos vid ett vardagligt krön.
Inte alls sån här genomlysning av mitt porösaste sprödaste porslin.
Så ömt. Så tappat.