Generande känns genren bland poeter,
som fastnat i satir och ironi
och missbrukat sitt lyriska geni
i dikter kryddade med elakheter.

Jag själv, en from pedantisk petimeter,
har inte heller kunnat gå förbi
den lockelsen att blanda gift uti
min konstruktion av dikters rim och meter.

Det är en konst att kunna låta bli
att gissla dagens trivialiteter
med spydigheters plumpa poesi.

Indignationens skrällande trumpeter
förvanskar den disharmoni,
som kräver gott gehör av oss poeter.