Efter att ha lyssnat till söndagsintervjun med filosofen Jonna Bornemark och slutfört dagens studier i Pascals klagosång över människan, Blaise Pascal själv inräknad, så drar Jonna Bornemark det längsta stråt och Moa-Lena tar på sig sin mest underbara sommarklänning, urringad, kort och tunn.

Sen plockar hon gula blommor, röda, det blir grannens rosor och slutligen blåklockor i tre olika buketter. Hon kallar de gula kriminella. Det är hennes sätt att föra över skulden på blommorna eftersom hon inte är säker på om daldockor är fridlysta.

Klar så sätter hon ihop alla färgerna till en bukett och ställer sig på dösen vid havet och vinkar till alla seglare som kommer förbi. Så håller hon på till en segelbåt kör rakt in i strandklipporna. Då säger hon ”jaha” och går hem och läser Playboymanifestet. När hon är klar går hon ensam till sängs.

Här finns nu ett missförstånd. Kraschen i klipporna har inget att göra med hennes sommarklänning som allt som oftast blåste upp över midjan. Båten som hamnade i klipporna hade en kapten som var professor i historia. Under seglatsen så förhörde han sin son på svenska kungalängder med långtråkiga frågor. Det berättade sonen på sjukhuset. Om detta fick Moa-Lena aldrig höra.