kinder blekta av långvarigt regn
visst har tusen år gått
sedan du försvann
visste inget om
förrän jag läste min hand
hoppades du går i land
då kan rätta vilan få
och du efter tusentals mil
du måst gå

många människoöden läste
andra sorgligare än de första
kanhända de ändå
finner sitt Shangrila
fastän de förlorat kartan
underliga äro världen
den hungrige mättar ingen
men den som har överflöd
har förlorat aptiten