Jag har min egen vägg
likt el capitan i yosimite valley

mer än niohundra lodräta meter
som jag fortfarande klättrar

men snart är juni också borta
och allt flyende folk som åker nerför på semestern

medan jag nyper fast bilden av ett äntligen
på lång utandning
känner jag inte längre igen mig under fötterna

nu fryser plötsligt min intuition
kastvindarna tappar taget om mig
luften är en blöt handduk som glömts kvar i ryggan

jag klättrar min vägg
vågar utan platå
vågar inte skrika
jag vann

tänk om jag hör