Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kort historia


Resan har bara börjat

- Jag har färdas långväga men här är jag nu, min ungdom har resan tagit, min ålderdom, den giver jag till dig, skälvande händer, skrynklad hud lika tunn som silkespapper, varsamt en dyrbar gåva, ett liv, överräckes.
Långa mörka lockar under capens huva,
- Vad önskar du veta gamle man?
- Jag vill veta när döden tar mig i sin famn, vattnig blick söker sitt slutgiltiga öde.
- Om jag svarar att döden sitter vid din sida, blir du då tillfredsställd med svaret?
Raspig gammal röst flämtar till men finner snabbt orden,
- Om det är vad döden vill.
- Kommer du med mig självmant? Liemannen är förvånad.
- Ja, du redan tagit allt jag älskar, nu får du ta mig med, nu ids jag inte längre vänta.
- Nej, svarar döden och drar sig tillbaka.
Den gamle mannen bönar och ber, ansikte ärrat av förtvivlan, döden böjer sig ner,
- Kärlek är inte enbart en gåva för de unga, åren jag ger dig kommer vara de lyckligaste i ditt liv. Gå nu. Dina ben kommer bära dig, ditt hjärta fortsätta slå, din själ finna friden, sår läker om du tillåter dem, streta inte emot tiden.
- Och sen?
Döden viskar,
- Minns du ögonblicket då du föddes?
- Nej.
- Är det något du grubblar över?
- Nej.
- Så tänk inte på mig, döden reste sig upp och tog sorti.
I dödens tomrum satt den gamle mannen kvar, själen ärrad men lättad.




Prosa av Skogsråt VIP
Läst 14 gånger
Publicerad 2022-06-22 02:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skogsråt
Skogsråt VIP