Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du fick min Solros


I min hand din Kärringtand

Längta
sakta försiktigt
där som molnet
under solen

Sakta försvann du
löstes upp i osynliga
kromosomer
ropade efter dej

Du var försvunnen borta
behövde dig
längta är också
tröst i ensamhet




Fri vers av Irene Backström
Läst 54 gånger
Publicerad 2022-06-22 14:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Irene Backström
Irene Backström