Det sägs vara
något ruttet i
den svenska staten.

Det känner jag
varje gång jag
öppnar munnen som

för att säga
någonting mera oväsentligt.
Av skattbart värde!

-
Veronikas fönster bär persienner
som blommor kan vara perenner

halvöppna som di är om dagen
människan får nog sköta lilla magen

tänk bara så varma de är elementen
sol o jord inte bara sommartid vid studenten...

-
En del människor sägs
'ha inget hjärta i kroppen'.

Det är möjligt att de ändå har ett,
bara att de nog håller det i handen.

-
Lyckans alla fåglar må sjunga med förlov
tänk en färgstark prinsessa med eget hov

just en sådan betvingande strand
kan i ett som då förlovat land

sända våg på våg av tänkta rosors doft
tänk att så vila på önskans loft

-
'Vad stör det dig'
är nog nysvenska för
'Vad rör det dig'

och så den obligatoriska knuffen
skall då kunna ses som inledningen till gruff,
strid med nävarna, en körare i livsnerven
eller sidan i vilket fall.

Nej, tacka vet jag Olle Adolphson
då han sjunger om slaget vid Tegelbacken,
det var minsann rediga tider det.

-
Oss kompisar emellan.
Jörgen Andersson och Jonas Andersson (di två var inte släkt, med varandra, de bara råkade vara ett par vanliga Svenssons, utan att ge namn åt själva fenomen et), satt på ett fik i en mindre stad och språkades vid om litet av varje. Tids nog tog sig den ene om huvudet och la av en rap som hördes i hela Aspelunden. (Du skulle ha vatt med, i Aspelunden alltså)
- Jag tror att jag håller på att förlora förståndet.
- Du har bara gått och blivit kär. Det kan hända den bäste.
- Det verkar ha hänt nu.
- Vi är väl de bästa av vänner?
- Äh, var hygglig och säg att jag har haft ett, vad?!
Blixten lyste upp himlen, det åskade av bara 'den'.
Regnet föll och vinden blåste och piskade gatan ren.
Så gick veckan, så kom lördagen och så gick den
lille mannen på allt det där som bedrägliga snacket igen.

-
Ur en knastrande högtalare hördes plötsligt orden...
-Now hear this. Now hear this!
I am about to miss, I am about to miss.
Sedan hördes en serie skott avlossas ur ett gevär som
helt uppenbart var fullt av lös ammunition i magasinet.
Det lät teatraliskt på något vis.
Som ur en scen ur något billigt avsnitt av en serie som
förmodligen skulle gå i teve.
Troligen från tidigt 80-tal.
Kan nog inte ha varit från 1800-talet.
Det lät som om teve-serien avfyrades något senare.
Sedan hördes högtalaren väsnas igen.
- This is not an episode of Ramon Exemplar,
even if it is tempting... ...to be.

-
- Mamma, mamma, jag har tråkigt.
- Gå du och lek med din bror Birger eller gå
och stör pappa istället, snälla Berit!
- Jag går väl till pappa då.
- Hej, grynet, så du kommer och hälsar på.
- Va göru för nåt'?
- Jag håller på och uppfinner en manick
som skall kunna få alla atombomber i hela världen
att skena iväg till sina förutbestämda mål
och spränga allt i bitar där.
- Men sedan då, pappa? Jag har tråkigt nu! Ska vi leka?
- Jag leker nu, du kan få trycka på knappen!
- Ja, det vill jag pappa, det vill jag.
- Tryck på knappen och vänta sedan och se om du känner
att du har lika tråkigt då?