jag sitter i mitt nya rum i upplans väsby på sjukhuset 

Rätts psyk med ett lende på läpparna när jag ser ut i

igenom mitt fönster för då ser jag ett sädesfällt en sjö

och skog så underbart vacker i mott den åtta meter höga 

mur jag såg förut visligen grå och vacker men det går inte 

att gämföra med all grönska som dränks i minna ögon när 

jag nu ser ut igenom mitt fönster full av glädje det är säkerhets 

klass tre här förra stället var säkerklass ett betydligt mer 

begränsatt enn nu här får jag tilllomed ha sterio telefon och 

data på rummet det känns bra ett lyx som ni antagligen tar för

givet men som betyder så mycket föe mej jag är så glad jag lever

jag andas jag ser friheten i framtIden igen